En dag i december...

... när jag kände mig sådär vansinnigt irriterad på allt och alla och mest av allt ville slå på nåt, så gjorde jag det enda man kan göra i det läget - jag satte igång och bakade världens största pepparkakshus. Ok, kanske inte världens största, men helt klart det största jag har gjort. Med spröjsade fönster, veranda och dörr på glänt. "Det kommer aldrig att gå", sade alla. "Det där fixar du inte."
Då blev jag sådär fånigt envis - "Jag SKA bygga det här huset! Går det sönder får jag väl laga det." Och jag gjorde det. Döttrarna dekorerade, mannen satte in belysning, och jag var SÅ stolt!! (Tänk om jag kunde använda den där envisheten till lite annat också... )

Nu är julen över och det enda som står kvar är huset. Chokladtomtarna har flyttat därifrån, men jag kan inte riktigt få för mig att ta sönder det. Mannen föreslog att jag skulle sätta ut det till fåglarna och så får det nog bli. Så kan de ta sönder det. Hoppas inte att de får ont i magen om de äter för mycket bara.
Men inte idag. Det får nog stå här liiite till....