torsdag 18 mars 2010

Villkorslös Kärlek

Det finns ett uttryck som jag tycker är så fint:
VILLKORSLÖS KÄRLEK!!
Att älska någon "mer än oändligt" som sa vi när barnen var små.
Mer än oändligt - mer än så går ju bara inte!
Och villkorslöst - att älska någon ÄVEN om man inte alltid är överens och tycker likadant om allting. Att acceptera att de jag älskar har egna åsikter och egna intressen, som inte alltid överensstämmer med mina.

Som barn var jag alltid "fel".
Född misslyckad.
Gjorde fel.
Tyckte fel. (?)
Försökte ständigt ändra på mig.
Förgäves.
Jag uppfyllde helt enkelt inte "villkoren"
för att bli älskad...

Jag har alltid trott att alla barn
älskas av sina föräldrar.
Jag har trott på uttrycket
"ett ansikte som bara en mor kan älska".
Men om t.o.m. min egen mamma tycker
att jag är så ful att hon mår dåligt av att se mig.
Om hon ständigt talar om för mig
att INGEN kan tycka att jag är söt.
Att om någon - någon gång - säger det,
så ljuger de.

"Mitt värde är inget
när inte ens min mor vill ha mig.
Vill nå mitt inre.
Vill smaka min kärlek.
Förkrossad
beskjuten
sargad
ler jag mig igenom dagarna.
Hon har satt mig på undantag,
För fyllan
för den billiga vinfyllans skull.
Förbannade jävla morsa,
ser du inte hur jag lider.
Om inte ens min mamma vill ha mig
vem vill då någonsin ha mig?"


Det här skriver Åsa Jinder i boken "Bli min mamma igen".
"Om inte ens min mamma vill ha mig
vem vill då någonsin ha mig?"


Min mamma var/är inte alkoholist.
Då hade jag kanske kunnat förlåta...
Men allt hon sa och gjorde
var i helnyktert tillstånd.

"men jag kan aldrig förstå
vilken slags mamma du är
som kan skära av mig
från en del av livet."

Skriver Åsa Jinder på ett annat ställe.

Min mamma har inte bara skurit av mig från sitt liv,
utan även sina barnbarn.

Jag har alltid trott att alla barn
älskas av sina föräldrar
oavsett utseende och
andra egenskaper.

Sedan jag själv fick barn
förstår jag ännu mindre!?
SKA JAG NÅGONSIN BLI FRI
FRÅN DET FÖRFLUTNA????

Villkorslös Kärlek:

3 kommentarer:

Susanne sa...

Så sorgsen jag blir av dina ord..Kan inte förstå hur man inte kan älska sitt eget barn..Jag vet inte vad jag skall säga ,det finns inga ord för hur hemskt jag tycker det är att läsa dina rader..Vad kan jag göra? just nu det enda är att skicka dig en säck full av värmande styrke kramar ..Kram Susanne

Vida sa...

Ja vad ska man säga... en förälder som gör så skapar oftast skada för lååång tid fram över.. samtidigt tänker jag att genom att lyfta det i ett sånt här inlägg så reflekterar du ju dels över det felaktiga agerandet men även att du är värd att älska..

Stor varm kram

Maria sa...

Jag ser ofta saker i bilder när jag läser och när jag läser din text då får jag bilden av din mamma som en olycklig person. Innerst inne mår hon inte bra och kan inte hantera detta och samtidigt har hon inte insikten till sitt beteende. På en viss nivå kan hon se vad hon gör men samtidigt hittar hon tusen försvar till varför hon kan bete sig så. Försvar som vid en andra noggrannare koll inte skulle hålla för granskningen. Det finns människor som inte kan hantera föräldraskapet och det beror ALLTID på dem själva och ALDRIG på barnen.