Sitter här och väntar på att bli trött.
I snart ett år har jag inte sovit mer än högst 4-5 timmar per natt. Oftast mindre. Ändå är jag aldrig trött. Aldrig sömnigt trött i alla fall. Det borde vara skönt, men jag antar att mitt mående delvis beror på sömnbrist. Nu har jag kapitulerat och stoppat i mig en propavan, som inte ska vara beroendeframkallande. Är ju livrädd för att bli beroende av nya mediciner nu när jag lyckats göra mig av med alla andra.
Go´natt!(?)
1 kommentar:
Ja vilan är ju mer än viktig. Att få koppla bort allt brus vi utsätter oss för på dagtid och återhämta ny frisk energi
Ha en fin onsdag
Emma
Skicka en kommentar