Att våga

På min hemsida skriver jag lite om att våga.
Om att våga tro på sig själv.
Att våga trampa upp nya stigar.
Att våga förverkliga drömmar.
Att Våga Vara Lycklig!!!

Det här brevet fick Barnens Bokklubb från Knyttet
("Vem ska trösta Knyttet?") avsänt av Tove Jansson 1987.
Hej!
Det här är en bok om mig. Knyttet. Det är
mycket ovanligt att få en hel bok om sig
själv och därför skriver jag för första
gången mitt namn med Stor Bokstav, -
Skruttet, min älskade vän som jag räddar
i slutet tycker att jag gör alldeles rätt. -
Hon sa: Tala om för dem att sorgliga och
farliga saker brukar i allmänhet ordna
upp sig på ett eller annat sätt.
Haha, det är lätt att säga!
De ordnar Inte upp sig ifall man inte
vågar hjälpa till!
Det gjorde jag, Knyttet!
Jag var den minsta och räddaste av alla,
men jag gjorde det!

Jag tycker det här är helt underbart!
För visst är det så, att man måste hjälpa till själv,
och inte bara sitta och vänta på att "någon annan"
ska komma och ordna upp allting.
Eller som Ior - en annan liten rädd och modig varelse - sa:
"Alla kan inte och somliga vill inte.
Så är det bara."

TÄNK att en dag kunna säga till sig själv:
Jag var den minsta och räddaste av alla,
men jag gjorde det!
JAG GJORDE DET!!!



Och varför - VARFÖR - kan jag inte centrera texten!?!?