Vissa bloggare bjuder glatt på foton av sig själv och man har en ganska bra bild av hur de ser ut i verkligheten. Andra syns aldrig, och då skapar i alla fall jag mig omedvetet en bild av hur de ser ut.
För ett tag sen såg jag ett foto av verklighetens prinsessan Tuvstarr och så har hon ju inte sett ut inne i mitt huvud...
Och då undrade jag - hur ser JAG ut i andras huvud...?
Jag lider av spegelskräck. Undviker speglar så mycket det bara går. Ibland händer det att jag råkar springa på en utan att vara beredd, och det kan förstöra hela dan. Jag är inte fåfäng, det är inte alls det, jag önskar bara att jag kunde tycka att jag var någorlunda ok... att jag kunde stå ut med mig själv helt enkelt. Men det är kanske inte möjligt när jag är uppvuxen med en mamma som ständigt klagade över hur ful och motbjudande jag var, hur dåligt hon mådde av att tvingas se mig, hur illa alla kläder satt på mig, varför jag inte var lika söt och trevlig som mina klasskamrater, och... så... vidare...
Jag försökte säga att man ju kan tycka olika, att det kanske fanns någon på hela denna jord som kunde tycka att jag var liiite söt. "Ingen kan tycka att du är söt", sa min mamma då. "Säger någon det så ljuger de, så det ska du inte tro på."
Och jag tänkte att det finns ett uttryck som säger "ett ansikte som bara en mor kan älska", och om inte ens min mamma tycker att jag är söt - vem ska då tycka det?
Jag har perioder när jag försöker gömma mig för omvärlden. Ibland försöker jag till och med gömma mig för mig själv. Åtminstone för speglar.
En dag för ganska längesen när jag var innerligt trött på mig själv och kände för en utmaning så lade jag in ett kort på mig själv här på bloggen. Det är ett dåligt foto, taget i somras i spegeln á la tonåring ;-) Och jag lade det allra längst ner där jag tänkte att ingen skulle lägga märke till det.
Men det har åtminstone fått vara kvar där.
5 kommentarer:
Innan jag tittade på fotot och såg den vackra kroppen du visar upp, såg jag framför mig en yngre kvinna som antagligen är så mycket vackrare än hon någonsin kan tro, med en insida som är få förunnat.
Din mamma var sjuk. Så säger man inte till sitt barn.
You´re beautiful no matter what she said!!!!!!!!!!
Eller varför inte lyssna på Gabriellas sång!
Oj vad förvånad jag blev när jag läste här och hittade en länk till mig.. det intressanta är att jag ytterst sällan lägger ut bilder på mig.. finns kanske 5 stycken eller något..
Men jag är nyfiken, hur trodde du jag såg ut eller hur ser jag ut i ditt huvud? Min hårfärg har nämligen skiftat rätt ofta de senaste åren och du var kanske närmare sanningen än du tror..
Du får gärna svara på min blogg om du vill..
/Liv
Din mamma mådde verkligen inte bra som tog ut sådana här saker på dig. Jag kan inte ens ana vad det gör att få höra sådant från den person som ska älska en oavsett vad man gör.
Men saken är den att vi är många som är duktiga på att ta till oss den dåliga kritiken och släpper den goda kritiken utan att ta den till oss. Vi kämpar med att förändra det dåliga istället för att vårda det goda. Ett antal plastikoperationer skulle fixa alla mina yttre nojor men då är det ju inte längre min kropp och spåren av det som är unikt i mitt utseende skulle försvinna.
Du fick absolut länka till mig.. tro mig jag skulle sagt till annars so no worries, jag blev bara lite förvånad för jag väntade mig inte det inlägget..
mod kan vara precis som du skrev vad som helst och är väldigt personligt.. allt räknas bara det finns en rädsla/obehag etc...
Ha det gott.
Liv
Du har väldigt vackra armar och händer din haka ser ut att vara stark och vacker också! Nu säger jag inte det för att jag ska ge dig något, utan ärligt tycker jag det...det är så jag önskar mina armar såg ut :)tyvärr gör dom inte det, men dom är bra iaf.
Att en mamma kan säga så om sitt barn är verkligen skamlöst, otroligt elakt..inga människor är fula, alla är olika, men lika vackra, fast vi har olika vackra saker hos oss...precis som regnbågens färger lyser vi ändå, vackra precis så vi är. Varm kram...
Skicka en kommentar