En onsdag i januari

Det räcker nu. Jag är trött på att vara ledsen.
Idag - en helt vanlig onsdag i januari - tänker jag börja bli GLAD igen.

Fram till våren 2009 har jag, oavsett hur dåligt jag mått i övrigt, alltid haft en förmåga att glädjas över det som är positivt. Men så hände något. Alla gamla ledsamheter hann liksom ikapp mig. Och framförallt slutade jag med alla mediciner.
Och trillade ner i ett svart hål.

Sedan dess har jag vandrat omkring där, som Frodo i mörka grottor och oändliga skogar. Ibland har jag tyckt mig ana en ljusglimt flämta till, men snart har mörkret varit lika kompakt igen.
Jag har väntat. Och väntat. På att det ledsna ska gå över. Det här är liksom inte jag. Kanske det är dags nu att hjälpa glädjen lite på traven. Kanske är det så att man måste bestämma sig. Kanske...