då man fortfarande gjorde presenter
till Mors dag och Fars dag i skolan,
eftersom man tog för givet
att alla barn hade en mamma och en pappa
som var gifta med varandra.
Även Lenas föräldrar var gifta,
men skilsmässan lurande förmodligen redan
runt hörnet.
Detta var hon dock lyckligt ovetande om.
Hon var 7 år och hade precis börjat skolan.
Nu hade fröken sagt att de skulle göra
ett fint kort till Fars dag,
och Lena gick in för uppgiften med liv och lust.
Åh, vad pappa skulle bli glad när han fick det!!
Då fick hon en underbar idé!
Hon skulle överraska pappa!!
Han brukade vikariera på skolan ibland,
och just idag befann han sig i klassrummet
allra högst upp i den gamla skolbyggnaden.
Han hade visserligen strängt sagt ifrån att Lena
på INGA VILLKOR
fick lov att komma upp till hans klassrum.
Varför förstod hon inte, men han var kanske rädd
att hon skulle komma in och störa under en lektion.
Självklart skulle hon inte göra det.
Självklart skulle hon vänta på pappa utanför
tills lektionen var slut.
Kortet blev verkligen fint.
När skolan var slut smög Lena förväntansfullt
uppför alla trapporna, tills hon var allra högst upp,
utanför klassrummet där hennes pappa fanns.
Det kändes lite konstigt och ovant att vara häruppe.
Och spännande.
Hon föreställde sig hur glad pappa skulle bli
när han fick se henne.
Hon skulle ge honom kortet redan idag
– fast det inte var Fars dag än –
och sedan skulle de tillsammans
promenera hem från skolan.
Hon fick vänta länge, men det gjorde inget.
Äntligen var lektionen slut,
och de stora eleverna kom ut ur klassrummet.
Någon kände igen henne och hejade,
och hon hejade blygt tillbaka.
Till sist hade alla gått,
och bara pappa fanns kvar därinne.
Han kom ut ur klassrummet,
och det pirrade till av lycka och förväntan
i Lenas mage när han fick syn på henne
där hon stod i hörnet.
Tyst och stilla. Väntande…
Han
blev
JÄTTEARG!!!
Förklarade med hög och arg röst att han
klart och tydligt talat om
att hon INTE fick komma upp till honom!
Men jag väntade ju tills du slutat,
och alla gått hem…
Jag ville bara överraska…
Kommer du inte ihåg att jag sagt det till dig?
VA!?!?
Lena rusade chockad nerför alla trapporna.
Varför blev han inte glad?
Det var många trappor.
Varför blev han så hemskt arg??
Hon sprang hela vägen hem med tårarna rinnande,
Varför? Varför? Varför?
och gömde sedan det fina kortet som hon varit så stolt över.
Pappa kom hem en stund senare.
Han fick aldrig kortet
Men många, många år senare
– när Lena blivit nästan vuxen –
hittade hon kortet,
och mindes.
