I väntan på tröttheten...

Sitter här och väntar på att bli trött.

I snart ett år har jag inte sovit mer än högst 4-5 timmar per natt. Oftast mindre. Ändå är jag aldrig trött. Aldrig sömnigt trött i alla fall. Det borde vara skönt, men jag antar att mitt mående delvis beror på sömnbrist. Nu har jag kapitulerat och stoppat i mig en propavan, som inte ska vara beroendeframkallande. Är ju livrädd för att bli beroende av nya mediciner nu när jag lyckats göra mig av med alla andra.

Go´natt!(?)