Materiella ting

Min son säger att alla elektriska prylar i vårt hus känner av mina fingeravtryck och slutar fungera när jag vidrör dem.
Jag börjar tro att han har rätt…

Det var inte så längesen som vi fick köpa ny frys. Det gjorde visserligen inte så mycket eftersom vi tidigare hade en enorm frysbox i källaren. Dels drog den en massa el och sen fick vi springa ner i källaren varenda gång vi skulle ha något. Nu har vi en stor frys i köket och det är lyx!

Sen var det torktumlaren som lade av. Visserligen tycker jag att det är något man kan klara sig utan, torktumlar nästan bara lakan, men vi hittade en som inte var så dyr.

Därefter var det tvättmaskinen, och nu måste jag erkänna att min reaktion mest var ”Yes, äntligen!” Den gamla var skruttig redan när vi flyttade in för nästan 14 år sen, men Mannen har en förmåga att kunna laga ALLT, och ser det nästan som en sport att göra det också. Till slut var dock kläderna smutsigare efter att ha tvättats och då kändes det som att det var dags. När den nya tvättmaskinen var installerad och provkörd gick luckan plötsligt inte att stänga. Nya resultatlösa felsökningar. Till slut ringde vi tillverkaren och fick veta att det var ett välkänt fel som var lätt att åtgärda. Om man bara visste hur. Och äntligen funkade allt…

Då kraschade den stationära datorn. Länge har den varit irriterande seg och konstig, men jag hade trots obefintliga datakunskaper lyckats fixa till den någorlunda. Till och med när den drabbades av nån slags virus kunde jag med hjälp av lite sökande på internet bota den igen. Men så plötsligt gick det inte ens att komma åt skrivbordet, utan den bara startade om och om igen och igen i det oändliga. Jag har hört talas om att folk omformaterar sina datorer och alltid tyckt att det låter väldigt avancerat, men nu kändes det som att det kanske vore en bra idé. Hittade en steg-för-steg guide som jag följde och – simsalabim – så hade vi en dator som var som ny. Bokstavligt talat NY. Helt blåst på a-l-l-t.
Lyckades lägga in virusskydd, windows och Microsoft Office. Sen var det stopp. Internet fungerade inte. Efter flera dagars diverse försök ringde vi en kompis som snabbt konstaterade att ”ni har ju inga drivrutiner till nätverkskortet”.
OK. Inga problem. Bara att gå in på tillverkarens hemsida och ladda ner. Om det inte vore för att tillverkaren gick i konkurs i november och att hemsidan inte längre finns kvar. Först efter ytterligare några dagar, mycket konsultande av vänner och experter, och mååånga misslyckade försök, lyckades vi till slut komma ut i cyberrymden igen.

Igårkväll lade TV:n av… men i dag fungerar den av nån anledning igen.

Matberedaren jag köpte i förmiddags fungerade visserligen men hade nåt fel på on/off-knappen så att den inte gick att stänga av. Så den fick returneras och bytas ut innan vi ens hunnit använda den.

Nej, nu ska jag ta mina nya noter som kom med posten idag och spela lite piano.
Och nej, det är INTE något elpiano ;-)