lördag 29 maj 2010

Mamma VARFÖR???

En gång
för mycket mycket längesen
hade jag en mamma
som jag älskade
och beundrade.
Jag gjorde allt
för att duga
i HENNES ögon,
försökte ändra
på det som var JAG
och bli den
som hon ville
att jag skulle vara.
Men hur jag än
vände
och vred
ut och in
på mig själv
var jag alltid fel.

En gång
för inte så längesen
hade jag en mamma
som jag hatade
och föraktade
för att hon
hade stulit
min självkänsla,
smulat sönder
tron på mig själv,
försökt göra mig
till någon annan,
övertygat mig om
att jag var annorlunda,
omöjlig att älskas
av någon,
inte ens
av min egen mamma
och därför ännu mindre
av någon annan,
att jag aldrig
någonsin
i hennes ögon
skulle duga.

Idag
har jag ingen mamma.
Hon lever
och existerar
och jag ser henne ibland,
alldeles för ofta,
och försöker låtsas
att hon är
någon jag inte känner.
Ibland lyckas det
nästan
men ibland
känner jag
det gamla hatet
och ilskan
välla upp inom mig.
Jag vill inte hata,
det gör mig bara bitter.
Jag vill vara likgiltig -
hon är inte min mamma,
bara en vanlig tant
som vem som helst
jag inte känner.

Kan man sörja
någon som
fortfarande lever?
Kan man sörja
någon som
aldrig funnits?
Kan man sörja
den mamma
man aldrig haft,
men ständigt
längtat efter,
den mamma
som älskar sitt barn
villkorslöst,
den mamma
i vars ögon
man alltid är vacker,
alltid duger,
precis som man är?
Vad är det för fel på mig
när inte ens hon
som skulle varit
min mamma
förmår acceptera mig?????

tisdag 25 maj 2010

Don´t panic!

Inte många ord skrivna här inte.
För många tankar som behövt tänkas.
För många beslut att fatta.
Svårt...

Men det viktigaste av allt: Don´t forget your towel!

Bild från Wikipedia: Handduksdagen, Innsbruck, Österrike

måndag 10 maj 2010

Splatt!

Och hur stor är sannolikheten att man går under en fågel som... SPLATT!!

torsdag 6 maj 2010

Materiella ting

Min son säger att alla elektriska prylar i vårt hus känner av mina fingeravtryck och slutar fungera när jag vidrör dem.
Jag börjar tro att han har rätt…

Det var inte så längesen som vi fick köpa ny frys. Det gjorde visserligen inte så mycket eftersom vi tidigare hade en enorm frysbox i källaren. Dels drog den en massa el och sen fick vi springa ner i källaren varenda gång vi skulle ha något. Nu har vi en stor frys i köket och det är lyx!

Sen var det torktumlaren som lade av. Visserligen tycker jag att det är något man kan klara sig utan, torktumlar nästan bara lakan, men vi hittade en som inte var så dyr.

Därefter var det tvättmaskinen, och nu måste jag erkänna att min reaktion mest var ”Yes, äntligen!” Den gamla var skruttig redan när vi flyttade in för nästan 14 år sen, men Mannen har en förmåga att kunna laga ALLT, och ser det nästan som en sport att göra det också. Till slut var dock kläderna smutsigare efter att ha tvättats och då kändes det som att det var dags. När den nya tvättmaskinen var installerad och provkörd gick luckan plötsligt inte att stänga. Nya resultatlösa felsökningar. Till slut ringde vi tillverkaren och fick veta att det var ett välkänt fel som var lätt att åtgärda. Om man bara visste hur. Och äntligen funkade allt…

Då kraschade den stationära datorn. Länge har den varit irriterande seg och konstig, men jag hade trots obefintliga datakunskaper lyckats fixa till den någorlunda. Till och med när den drabbades av nån slags virus kunde jag med hjälp av lite sökande på internet bota den igen. Men så plötsligt gick det inte ens att komma åt skrivbordet, utan den bara startade om och om igen och igen i det oändliga. Jag har hört talas om att folk omformaterar sina datorer och alltid tyckt att det låter väldigt avancerat, men nu kändes det som att det kanske vore en bra idé. Hittade en steg-för-steg guide som jag följde och – simsalabim – så hade vi en dator som var som ny. Bokstavligt talat NY. Helt blåst på a-l-l-t.
Lyckades lägga in virusskydd, windows och Microsoft Office. Sen var det stopp. Internet fungerade inte. Efter flera dagars diverse försök ringde vi en kompis som snabbt konstaterade att ”ni har ju inga drivrutiner till nätverkskortet”.
OK. Inga problem. Bara att gå in på tillverkarens hemsida och ladda ner. Om det inte vore för att tillverkaren gick i konkurs i november och att hemsidan inte längre finns kvar. Först efter ytterligare några dagar, mycket konsultande av vänner och experter, och mååånga misslyckade försök, lyckades vi till slut komma ut i cyberrymden igen.

Igårkväll lade TV:n av… men i dag fungerar den av nån anledning igen.

Matberedaren jag köpte i förmiddags fungerade visserligen men hade nåt fel på on/off-knappen så att den inte gick att stänga av. Så den fick returneras och bytas ut innan vi ens hunnit använda den.

Nej, nu ska jag ta mina nya noter som kom med posten idag och spela lite piano.
Och nej, det är INTE något elpiano ;-)

tisdag 4 maj 2010

På väg...?

Usch, vilken dålig bloggare jag är.
Önskar att jag kunde skriva av mig lite varje dag, men det är så mycket nu som jag inte vill lämna ut hur som helst. Mycket tankar (som vanligt... ) och mycket känslor. Känner mig ibland som Ior med ett tungt, grått regnmoln hängande över mig, när jag allra helst vill vara en skuttande Tiger.

Men jag är på väg. Mot...?

Bild från Kullaberg i söndags. Vitsippor!!